People
People who need people
Are the luckiest people in the World

...sjöng Richard Söderberg så vackert för oss i går.
 
Det slog an en ton hos mig och väckte funderingar kring storheten i att våga vara beroende av andra människor. Människor som behöver andra människor är de lyckligaste människorna på vår jord.

Hur landar det hos dig?

Att våga behöva är förutsättningen för att våga älska och våga bli älskad.

Det kan låta enkelt. Men många vet hur svårt det kan vara. Hur rädslor och sargade hjärtan kan få oss att hålla avstånd. Hur vi från tidigt i våra liv har lärt oss att inte visa våra djupa behov.

Men att kunna eller våga säga ”jag behöver dig” och blotta sina djupaste behov är ingen svaghet (eller vad man vill kalla det).  Istället är det en inre styrka som möjliggör att få uppleva kärleken.

Att vara i behov av andra är inte likställt med att vara osjälvständig. Beroende och självständighet kan gå hand i hand. När man hör ordet beroende och osjälvständighet kan man kanske få associationer till något ”plåstrigt” som inte klarar av något själv.

Begreppen kan ha en annan innebörd och stå för något annat. Det är lätt att koppla begreppen till det praktiska. Att vara självständig blir synonymt med att klara av att rodda allt i sin vardag själv och endast i akuta fall be om hjälp. Många avskyr verkligen att behöva be om hjälp. Vad skulle kunna hända i ens inre om man vågade börja testa att be om hjälp? Kan man börja få kontakt med inre behov som länge legat slumrande och som på sikt skulle ge livskraft och livsglädje?

Jag tänker att den egentliga självständigheten egentligen sitter på insidan och inte alltid speglas i hur den i det yttre tar sig uttryck. Att vara självständig är att vara en person som har en inre realistisk och vägledande känsla av vem han/hon är. Det är en person som har reflekterat över sig själv och känner till sina förtjänster och brister. Som vet vad hon/han klarar och orkar med och förstår när det är läge att be om hjälp och stöd. Man har också en förmåga att ibland säga ja och ibland säga nej samt släppa in när det känns bra och sätta en gräns när det är nödvändigt. Man kan också se och respektera andras gränser.

Med det kommer också modet att vara i behov och i beroende. Att våga behöva den andres kärlek med riskerna det innebär. Att också våga ge för att man vill ge.

I att vara självständig ingår då att också vara i beroende av andra människor. Eftersom vi aldrig kommer undan det faktum att vi är flockdjur och är i beroende från vaggan till graven.

Den självständiga människan kan acceptera sina behov på många plan, inklusive behovet av kärlek och sammanhang. Behovet av att kunna vara den person man är, tillsammans med andra människor.

Vad innebär självständighet och beroende för dig?

Hej och välkommen till min blogg!

Åh vad detta ska bli roligt. Jag har alltid tyckt om att skriva särskilt när man får göra det spontant och fritt från hjärtat. Här kommer jag att dela med mig av reflektioner,  tankar och frågeställningar som jag burit på en tid eller som kommit till mig nyligen (ofta sent på kvällarna).

Huvudämnet kommer såklart röra sig inom psykologins intressanta värld! En värld som jag fascinerats av sedan jag var tolv år då jag började drömma om att bli psykolog när jag blev stor. Jag har alltid varit nyfiken på människors beteende och velat förstå varför folk gör och säger som de gör. Ämnet slutar aldrig fascinera mig och varje ny klient jag möter är jag lika nyfiken på. Det jag lärt mig under åren är att det i stort sett alltid finns förklaringar till varför folk beter sig som de gör.

Ofta behöver vi titta tillbaks på vår historia. Det betyder inte att man alltid måste prata om sin barndom och tidigare erfarenheter. Det är upp till varje individ att själv bestämma vad man vill lägga fokus på, att förstå sig utifrån sin historik eller hitta verktyg (inget begrepp jag är stormförtjust i) för att förhålla sig mer konstruktivt till den livssituation man befinner sig i nu.
 
Psykologer är inte heller så ”konstiga” som en del verkar tro. Det är vanliga människor med egna bekymmer och erfarenheter men givetvis med ett stort intresse för andra människor. Inte sällan är vi också duktiga på att lyssna på andra och komma med bra råd och idéer för att ens liv ska fungera lättare. Vi är också bra på att tolka och förstå saker under ytan som man själv inte är medveten om eller som inte andra kan sätta fingret på. Givetvis är vi inga tankeläsare. Jag har på tidigare arbetsplatser fått höra att jag är ”en av de trevligaste psykologer” de träffat och att jag är ”så normal”. Det tar jag som fina komplimanger. Jag vill vara en psykolog som man både känner sig avslappnad med och känner förtroende för.

Åter igen, varmt välkommen till min blogg!

Trevlig helg!

Åsa