Dödsrädd

En dag ska vi alla dö
Alla andra dagar ska vi det inte

Är det någon vits med att tänka på döden? Den kommer ofrånkomligen en dag oavsett hur mycket vi grubblar över den, räds inför den och fantiserar om den.

Kanske är det oundvikligt att tänka på döden. Det ingår i människans livsvillkor att måsta konfronteras med döden och ändligheten vare sig det älskade husdjuret måste avlivas eller en nära vän blir sjuk. Innan man erfar döden i sin reella närhet så kan vi leva i en villfarelse att ”det där rör inte mig”. Och kanske är det gott nog så, så länge det fungerar. Att behöva tänka på döden innebär ofta ångest, oro och rädslor.

Man kan vara rädd för olika delar av döden och döendet. Man kan rädas för hur man själv kommer att dö. Kommer jag att plågas, ha ont eller hur kommer det att gå till? Hur blir det för mina nära och kära när jag försvinner? Andra kan ha mer fokus på vad som händer efter döden. Är det bara svart eller hamnar man någonstans?  Vissa har en större rädsla för att andra ska dö än man är rädd för sin egen del. 

Trots allt obehag som är förknippat med döden tror jag ändå på att våga närma sig döden genom sina tankar eller i samtal. Jag tror som vid de flesta typer av rädslor att de bara förstärks om man försöker låtsas som att de inte finns. Föreställningen om de läskiga spökena i garderoben brukar minska om man öppnar och tittar efter.

Själv kom jag i kontakt med döden redan som nio-åring när min pappa dog.  Det var en brutal sanning som ramlade över mig och som givetvis har påverkat mig genom hela livet. Främst har det gjort mig medveten om livets skörhet och gett mig en otålighet att livet måste levas idag. Att inte vänta på bättre tillfällen, att ta tag i saker både det roliga och det tråkiga. Att vårda de relationer man har som är betydelsefulla och att försöka åstadkomma det man drömmer om medan tiden och hälsan är med en.

Den stora vinsten med att våga förhålla sig till ändligheten tror jag är att man tar bättre vara på det livet ger och de möjligheter som finns tillhands just nu. Att inte vänta eller skjuta upp. Självfallet är detta inte möjligt varje dag eller varje stund men vetskapen finns inom en och man kommer på sig att man kanske prioriterar fel och inte följer det som på riktigt är viktigt i ens liv. 

Genom att närma sig ändligheten kanske vi får ett rikare liv.

Våga närma dig följande fråga:
Om du får veta att du har två år kvar att leva, vad vill du ha åstadkommit, gjort och sett och vilka människor vill du ha haft i din närhet?