Kriser
Varför uppstår en kris?
Att man hamnar i en kris beror ofta på att något oförutsett händer eller att man levt under påfrestningar en kortare eller längre tid. Orsaker till att man kan hamna i en kris kan vara förluster av olika slag, sorg och stora förändringar.
Under en livstid är det vanligt att man någon gång hamnar i en kris. Krisen kan ta sig olika uttryck hos olika individer och vara i varierande längd.
Det ska tydliggöras att man inte är sjuk för att man hamnat i en kris. Ens reaktioner är normala utifrån en allt för svårhanterlig upplevelse. Det kan kännas tryggt att veta att en kris alltid går över.
Olika typer av kriser
Anledningarna till att man kan hamna i en kris kan vara att någon i ens närhet skadas eller avlider. Det kan också utlösas av att man under en tid känt sig maktlös och inte kunnat påverka sin situation. Det kan till exempel handla om mobbning på skola och arbetsplats, konflikter, hot, separationer med mera.
Ibland kan en kris utlösas av att man planerat och strävat efter något såsom en resa eller en flytt som sedan inte blir verklighet. De förväntningar man hade grusas och man behöver hitta en ny väg.
En så kallad förändringskris innebär att personen fått de livsförutsättningar och livsvillkor man länge levt under förändrade och behöver hitta en ny slags roll och identitet. Det kan röra sig om att man blivit sjuk eller äldre och inser att de möjligheter man hade har gått förlorade. Det kan också vara en förälder vars barn flyttar hemifrån och den roll man primärt haft som förälder på sätt och vis försvinner och man behöver finna en annan roll.
Emellanåt kan en kris utlösas av positiva händelser. Med det menas att man kanske får ett barn efter många års försök eller ingår ett äktenskap. Man känner sig inte alls så glad som man borde och som omgivningen förväntar sig. Det här kan väcka skuldkänslor och det kan vara svårt att själv förstå vad som händer när man ”borde vara glad”.
Reaktioner
Vid en kris är det vanligt att reagera med känslor av ångest, ensamhet, otrygghet och förtvivlan. Man kan också uppleva frustration och maktlöshet över att inte kunna lösa eller ändra den nya situation man befinner sig i. En del individer hanterar detta genom att om och om igen behöva prata om det som hänt. Andra kan istället dra sig undan och bli mer inneslutna.
Som vid många andra stresspåslag kan sömnen påverkas vid en kris. Det kan vara svårt att komma till ro då tankarna ”mal” eller så kan man sova för mycket då man är utmattad eller som ett sätt att ”komma bort” en stund.
Krisens fyra faser
En kris brukar delas in i 4 huvudsakliga faser. Dessa är chockfas, reaktionsfas, bearbetningsfas och nyorienteringsfas. Det kan vara till hjälp att känna till detta då man kan se att man inte är ensam om att reagera som man gör och också få hopp om att det finns en väg framåt.
Man kan växla mellan att ena dagen vara i en fas för att sedan flyttas tillbaka till en tidigare fas. Ena perioden kan man vara i bearbetningsfas för att plötsligt slungas tillbaka till reaktionsfasen. När man närmar sig fas fyra och hamnar tillbaka i föregående faser brukar dessa perioder bli kortare och mer lätthanterliga än de tidigare var.
Chockfas (fas 1)
Denna fas brukar vara mellan några sekunder till ungefär en vecka.
Reaktionerna brukar variera från att man blir paralyserad och fryser till is eller springer runt och skriker i panik.
Beskrivningar av hur den här fasen upplevs brukar vara att det känns som att skeendet inte händer på riktigt och att allt utspelar sig så som på film.
Reaktionsfas (fas 2)
Under den här perioden har det som hänt sjunkit in. Man förstår att det är verkligt det som hänt. Här kommer ofta känslor av ångest, rädsla sorg, skuld och ilska fram.
Man kan känna sig orättvist behandlad och ifrågasätta varför detta hände just en själv. Man kan hamna i grubblerier ifall det som hänt är ett straff eller om man kunde gjort något för att det inte skulle ha hänt.
Genom att med tiden acceptera det som hänt blir det lättare att komma ur krisen. Att acceptera betyder inte att man tycker om det som hänt. Bara att man vågar se och förstå att det hände och att det inte var något man själv kunde ha påverkat i den situation som var.
Fasen brukar vara upp till ett års tid men vanligtvis är den kortare.
Bearbetningsfas (fas 3)
Under bearbetningsfasen kan du uppleva att du börjar hitta tillbaka till dig själv och till det som var din vardag före krisen. Givetvis är saker förändrade. Dina känslor kan variera mellan viss tillförsikt och glädje för att sedan bytas ut till ledsamhet och ilska. Men plötsligt kan du kanske uppmärksamma dofter och ljud som du under en tid inte lagt märke till.
Nyorienteringsfas (fas 4)
För den krisdrabbade har det som hänt nu blivit ett minne. Ett minne som du kanske helst önskat att du skulle slippa men som kan ha lett till förändringar i ditt liv på både gott och ont.
Detta låter såklart enklare än vad det är. Emellanåt kommer sorgen och frågorna över en och man påminns extra på årsdagar etcetera om det som hänt.
Att må bättre
För att må bättre under en kris vet man att det hjälper att prata om det som hänt. Då bearbetas händelsen och man kan hitta ett förhållningssätt till slut. Känner du att det är lättare att prata med en utomstående än någon i ditt nätverk, så är det bra att söka psykologkontakt.
För att få vila ifrån de svåra känslorna kan det hjälpa att göra små saker i vardagen som ger lite mental avkoppling och kanske gör att du tänker på annat. Det kan handla om enkla saker (som kan kännas oöverstigliga ibland) såsom att ta en fika, promenera eller ta en lång varm dusch. Trots det motstånd man kan känna mot att ens ta sig upp ur sängen så vet man att det på sikt hjälper att komma vidare.
Omgivningens roll
Det bästa stödet får många från nära och kära. Men det är inte alltid de orkar eller förstår. Ibland skäms omgivningen av någon anledning för det som inträffat, vilket gör att den drabbade känner skam och skuld och då håller sina upplevelser inom sig. Då kan det vara hjälpsamt att söka psykologkompetens.
Varför uppstår en kris?
Att man hamnar i en kris beror ofta på att något oförutsett händer eller att man levt under påfrestningar en kortare eller längre tid. Orsaker till att man kan hamna i en kris kan vara förluster av olika slag, sorg och stora förändringar.
Under en livstid är det vanligt att man någon gång hamnar i en kris. Krisen kan ta sig olika uttryck hos olika individer och vara i varierande längd.
Det ska tydliggöras att man inte är sjuk för att man hamnat i en kris. Ens reaktioner är normala utifrån en allt för svårhanterlig upplevelse. Det kan kännas tryggt att veta att en kris alltid går över.
Olika typer av kriser
Anledningarna till att man kan hamna i en kris kan vara att någon i ens närhet skadas eller avlider. Det kan också utlösas av att man under en tid känt sig maktlös och inte kunnat påverka sin situation. Det kan till exempel handla om mobbning på skola och arbetsplats, konflikter, hot, separationer med mera.
Ibland kan en kris utlösas av att man planerat och strävat efter något såsom en resa eller en flytt som sedan inte blir verklighet. De förväntningar man hade grusas och man behöver hitta en ny väg.
En så kallad förändringskris innebär att personen fått de livsförutsättningar och livsvillkor man länge levt under förändrade och behöver hitta en ny slags roll och identitet. Det kan röra sig om att man blivit sjuk eller äldre och inser att de möjligheter man hade har gått förlorade. Det kan också vara en förälder vars barn flyttar hemifrån och den roll man primärt haft som förälder på sätt och vis försvinner och man behöver finna en annan roll.
Emellanåt kan en kris utlösas av positiva händelser. Med det menas att man kanske får ett barn efter många års försök eller ingår ett äktenskap. Man känner sig inte alls så glad som man borde och som omgivningen förväntar sig. Det här kan väcka skuldkänslor och det kan vara svårt att själv förstå vad som händer när man ”borde vara glad”.
Reaktioner
Vid en kris är det vanligt att reagera med känslor av ångest, ensamhet, otrygghet och förtvivlan. Man kan också uppleva frustration och maktlöshet över att inte kunna lösa eller ändra den nya situation man befinner sig i. En del individer hanterar detta genom att om och om igen behöva prata om det som hänt. Andra kan istället dra sig undan och bli mer inneslutna.
Som vid många andra stresspåslag kan sömnen påverkas vid en kris. Det kan vara svårt att komma till ro då tankarna ”mal” eller så kan man sova för mycket då man är utmattad eller som ett sätt att ”komma bort” en stund.
Krisens fyra faser
En kris brukar delas in i 4 huvudsakliga faser. Dessa är chockfas, reaktionsfas, bearbetningsfas och nyorienteringsfas. Det kan vara till hjälp att känna till detta då man kan se att man inte är ensam om att reagera som man gör och också få hopp om att det finns en väg framåt.
Man kan växla mellan att ena dagen vara i en fas för att sedan flyttas tillbaka till en tidigare fas. Ena perioden kan man vara i bearbetningsfas för att plötsligt slungas tillbaka till reaktionsfasen. När man närmar sig fas fyra och hamnar tillbaka i föregående faser brukar dessa perioder bli kortare och mer lätthanterliga än de tidigare var.
Chockfas (fas 1)
Denna fas brukar vara mellan några sekunder till ungefär en vecka.
Reaktionerna brukar variera från att man blir paralyserad och fryser till is eller springer runt och skriker i panik.
Beskrivningar av hur den här fasen upplevs brukar vara att det känns som att skeendet inte händer på riktigt och att allt utspelar sig så som på film.
Reaktionsfas (fas 2)
Under den här perioden har det som hänt sjunkit in. Man förstår att det är verkligt det som hänt. Här kommer ofta känslor av ångest, rädsla sorg, skuld och ilska fram.
Man kan känna sig orättvist behandlad och ifrågasätta varför detta hände just en själv. Man kan hamna i grubblerier ifall det som hänt är ett straff eller om man kunde gjort något för att det inte skulle ha hänt.
Genom att med tiden acceptera det som hänt blir det lättare att komma ur krisen. Att acceptera betyder inte att man tycker om det som hänt. Bara att man vågar se och förstå att det hände och att det inte var något man själv kunde ha påverkat i den situation som var.
Fasen brukar vara upp till ett års tid men vanligtvis är den kortare.
Bearbetningsfas (fas 3)
Under bearbetningsfasen kan du uppleva att du börjar hitta tillbaka till dig själv och till det som var din vardag före krisen. Givetvis är saker förändrade. Dina känslor kan variera mellan viss tillförsikt och glädje för att sedan bytas ut till ledsamhet och ilska. Men plötsligt kan du kanske uppmärksamma dofter och ljud som du under en tid inte lagt märke till.
Nyorienteringsfas (fas 4)
För den krisdrabbade har det som hänt nu blivit ett minne. Ett minne som du kanske helst önskat att du skulle slippa men som kan ha lett till förändringar i ditt liv på både gott och ont.
Detta låter såklart enklare än vad det är. Emellanåt kommer sorgen och frågorna över en och man påminns extra på årsdagar etcetera om det som hänt.
Att må bättre
För att må bättre under en kris vet man att det hjälper att prata om det som hänt. Då bearbetas händelsen och man kan hitta ett förhållningssätt till slut. Känner du att det är lättare att prata med en utomstående än någon i ditt nätverk, så är det bra att söka psykologkontakt.
För att få vila ifrån de svåra känslorna kan det hjälpa att göra små saker i vardagen som ger lite mental avkoppling och kanske gör att du tänker på annat. Det kan handla om enkla saker (som kan kännas oöverstigliga ibland) såsom att ta en fika, promenera eller ta en lång varm dusch. Trots det motstånd man kan känna mot att ens ta sig upp ur sängen så vet man att det på sikt hjälper att komma vidare.
Omgivningens roll
Det bästa stödet får många från nära och kära. Men det är inte alltid de orkar eller förstår. Ibland skäms omgivningen av någon anledning för det som inträffat, vilket gör att den drabbade känner skam och skuld och då håller sina upplevelser inom sig. Då kan det vara hjälpsamt att söka psykologkompetens.